Barn dör pga myndigheternas beslut

Nu hände det som jag sedan 3 år tillbaka haft en extrem oro för och där socialen tryckt ned mig med ord som att jag inte förstår vad som är bäst för barnen och att jag ger de anknytningssvårigheter genom att motsätta barnens umgänge med deras narkotikamissbrukare till far.

Ett flickebarn har nu dött av vanvården efter narkotikamissbrukande föräldrar. Tusen tack till svenska folket som nu motsätter sig myndigheternas beslut genom olika sociala medier skriva om hur galna beslut de har tagit. Nu börjar det kännas att jag inte är ensam i min strid mot kommunen.

Det började hösten 2017 då socialen kallade mig till deras kontor och där de tvingade mig att överlämna barnen till narkotikamissbrukaren för umgänge. Jag försökte få de att förstå konsekvenserna av detta men de bara tryckte ned mig med att jag har ett kontrollbehov och personligt agg gentemot fadern. Min omgivning rekommenderade mig att inte motsätta mig gentemot myndigheterna för då skulle de kunna förstöra för mig. Svag som jag var då så gav jag med mig i löfte från socialen att de skulle ha full kontroll över barnen med sitt umgänge hos fadern. Jag skulle få rena provsvar per e-post och skulle minsta lilla avvikelse komma så skulle de aldrig låta barnen få gå till honom mer. Jag spelade i smyg in hela mötet och försökte lita på dem.

Min oro fortsatte ändå och jag ringde videosamtal till fadern för att se hur barnen hade det hos honom. Socialen kontaktade mig därefter och sa att jag måste sluta med mitt kontrollbehov som de kallade en moders oro. 

Provsvaren de lovade varenda måndag och fredag kom aldrig som de hade lovat. Jag ringde socialen och ifrågasatte varför de aldrig sände mig provsvaren som de dyrt och heligt lovat mig? Svaren blev såklart att missbrukaren ringt och sjukskrivit sig vid tillfällena och de kan garantera att han verkligen lät riktigt sjuk i telefon. Då började jag bli irriterad och sa att det är såhär det är med missbrukare. De ljuger om allt! Men socialen tyckte nu att jag överdrev och tyckte jag skulle sluta med att ta mitt personliga agg gentemot honom genom barnen.

Missbrukaren hann ha barnen varannan vecka under två månader tills jag själv upptäckte att han kört påtänd med barnen och när han väl då gick och lämnade provsvar därefter så gav det mycket riktigt utslag på att han hade narkotika i kroppen. Det var då jag åkte till min väninna i Spanien med barnen för jag orkade inte sitta på alla socmöten för att bli övertalad att lämna barnen till en missbrukare som riskerar livet på barnen. Men innan jag reste iväg så bestämde jag mig för att göra samhällsnytta som socialmyndigheterna inte klarar av. Jag kontaktade narkomanen och sa att jag behövde barnens bilbarnstolar som var i hans bil. Efter mycket tjat så körde han de hem till mig och ställde de utanför min ytterdörr. Då ringde jag 112 och sa till polisen att ta fast narkomanen bakom ratten. Efter en lång jakt lyckades de ta fast honom och tvinga honom att lämna blodprov på polisstationen som mycket riktigt visade sig vara positiv i narkotika. Men tro inte att han slutade knarka eller köra bil bara för att körkortet drogs in. 

När vi kom hem från Spanien så började såklart socialen kalla mig till möte. Väl där sa jag att jag vägrar lämna mina barn till en knarkare som kör påtänd med mina barn. Gissa vad socialen då svarar? Jo, att han är minsann inte är en knarkare då han nu lämnat rena provsvar  under två veckor sedan han gav positivt utslag för narkotikabruk. Detta korkade påstående har jag även spelat in i smyg under möten. Under detta möte gick även en av socialarbetarna som ska arbeta för barnens trygghet ut med narkomanen ur samtalsrummet för att trösta hans krokodiltårar och kom tillbaka ensam in i rummet för att säga att narkomanen orkar inte stå tillsvars för sitt vanvård då det är synd om honom. Synd!? Är det inte synd om barnen som han riskerat livet på? Nej, utan jag blir utmålad som en ond människa som kräver att förövare ska stå tillsvars för sina handlingar. 

Under 1,5 år därefter känner jag mig helt maktlös mot socialen som gång på gång tvingar mig att lämna mina barn ifrån mig till narkomanen. Det går så långt att jag nu inte ens får provsvar då narkomanen inte vill lämna provsvar och enligt lag kan ingen tvinga honom. Narkomanen lämnar mina barn ifrån sig även till hans missbrukare till flickvän och hennes missbrukande vänner. Jag har då åkt dit och försökt ta ut mina barn och ringt socialjouren och polisen som sagt att de kan tyvärr inte hjälpa mig. Jag har även hört från en bekant som bor i deras område att de har narkotika i matburkar i skafferiet, att narkomanens äldsta son (som är mina söners halvbror) fått hämta mat och blöjor på annat håll då mina barn inte fått verken mat eller bytta blöjor och att det är mycket märkligt folk i flickvännens bostad där narkomanen tar mina barn till. Narkomanen har dessutom skrutit för andra att han aldrig köper blöjor då han stulit blöjor på förskolan medan personalen varit ute på gården. 

18 mars 2019 skulle narkomanen lämna barnen hem till mig men de kom aldrig hem. Jag ringde minst 100 ggr den dagen utan svar. Då ringde jag socialen som inte ens brydde sig om min oro. Därefter ringde jag polisen som sa att jag skulle åka dit och gav mig en portkod. Jag åkte dit, portkoden fungerade inte och när jag såg upp mot hans lägenhet så var alla persienner nere. Nu ringde jag polisen igen och bad de komma, vilket de gjorde. Jag skakade i hela kroppen och tänkte att nu är mina barn döda när jag kom in i porten med de två polismännen. Ytterdörren stod olåst och väl därinne så var barnen 2 resp 3 år gamla med överfulla blöjor och ingen mat lekandes på golvet. Deras far låg ihoprullad i ett täcke på golvet med mobilen som jag ringt till hundratals ggr bredvid. Jag bad tyst för en stund att jag önskade att han var död så barnen slapp gå igenom denna mardröm mer. Polisen tog bort täcket och där låg han levande men helt borta i sitt narkotikarus.

Jag kramade barnen, bytte till rena blöjor jag hade med mig, klädde på de och gick ut med de. Polisen kom efter och jag kramade de och tackade för all hjälp och sa att jag önskade att polisen tog ansvar för vanvård av barn istället för socialen. De sa att de skulle nu göra en orosanmälan till socialen och hoppades att de nu vaknar och gör förändring för barnens bästa. Jag och barnen åkte därefter till svenska kyrkan där de kunde få i sig mat medan jag fick den omtanke, stöd och förståelse som socialen inte ser. 

Det dröjde inte länge förrän socialen nu återigen började tvinga mig till möten för att barnen ska till narkomanen. Socialen vägrade lyssna på min oro eller på polisens oro. De ville verkligen att mina barn skulle fortsätta vanvårdas och riskera att dö. 

26 april 2019 ringer chefen och den ansvariga mig från socialen och sa att narkomanen hämtat barnen påtänd på förskolan dagen innan och har kallat in mig och fadern kl 13 till deras kontor. Jag går dit och nu har jag genom denna fruktansvärda tid samlat tillräckligt mycket mod och ilska så jag gör klart för både socialchefen och narkomanen att nu struntar jag fullständigt i om jag bryter mot allt samarbete med sociala myndigheterna. Barnen ska vara hos mig full tid och de alla borde sitta i fängelse för vad de sysslar med. Därefter tog jag barnen och sedan dess har jag haft de på heltid. 

Socialen höll sig ifrån att kontakta mig därefter under 4 mån tills ett samtal kom då jag hade en trevlig dag med barnen på polismuseet i stan. Den socialarbetaren var så otrevlig och började tala om att barnen skall träffa narkotikamissbrukaren. Jag sa som det är att vill de hjälpa barnen så borde de godkänna dagmamman vi har som stödfamilj för mig som drar hela lasset helt ensam utan avlastning. Det vägrade han utan hänvisa min avlastning till narkomanen. Då bad jag honom dra åt h-lvete och la på luren. Såhär kom det att bli ett halv år därefter. Jag har vägrat att släppa ifrån mina barn till narkotikamissbruksmiljö, socialen har fortsatt att försöka psyka mig genom att påstå att jag förstör för barnens anknytningssvårigheter de kommer att ha i livet genom att jag inte lämnar de till det jag tycker är döden. 

Till slut efter alla deras telefontrakasserier mot mig så bokade jag ett möte med chefen på socialen. Jag gick upp dit med mina 4 maskinskrivna dokument och föreläste för de om hur mina barn mått och vad de utsatts för pga av DERAS korkade beslut och hur de mår idag efter MITT friska beslut. Under min föreläsning försökte en socialsekreterare avbryta mig med sitt korkade uttal om anknytningssvårigheter men då stoppade jag henne och sa att hon kan lämna sina egna barn till narkomanen och sa som det är att hon är en korkad människa som vanvårdar barn. Sedan poängterade jag att det är jag som kallar till detta möte och då är det jag som talar och de som lyssnar. Jag har lyssnat tillräckligt på deras skitsnack! När jag läst klart mina egna datorskrivna 4 A4 dokument så gick jag därifrån. Dokumentet blev därefter sänt till Förvaltningsrätten som utan att ens kalla oss inblandade till förhandling satte en dom att socialen inte skulle varit delaktig i vanvården som skett av mina barn och att kommunen inte ska bistå med finansiering till dagmamman som ska kunna vara stödfamilj för oss. Modig som jag är så kommer jag nu att överklaga detta till kammarrätten och jag hoppas att jag där får möjlighet att spela upp alla socmöten som skett där de lovat tomma löften för mina barns säkerhet och få stå tillsvars för all vanvård som skett. Jag hoppas att jag får en lagändring genom mitt agerande som ska kunna hjälpa alla barn till narkomaner.

Idag då jag nu har mod att be socialen dra åt pipsvängen och lägga på luren i örat på de när de ringer mig så kan jag meddela att mina älskade söner mår bra. De får mat i magen, har rena blöjor vid läggdags och deras oro ligger inte längre i när deras pappa ska vakna från golvet så de kan få mat. Deras oro idag är om jultomten ska komma med den julklappen de verkligen önskat sig och skrivit till tomten om. Nu har de inte ens den oron längre för jultomten uppfyllde deras önskan på julafton.

Tusen tack till svenska folket som nu genom sociala medier vågar stå upp emot myndigheter som dödar barn! Ni anar inte hur många andra liv ni räddar genom ert mod ❤️